Kallt!!

Tittar ut på en totalt frusen och stilla vintervärld, – 17 grader är ingen önsketemperatur för trädgården och just nu är jag tacksam för snön, 20 cm skyddar i alla fall till en del.  Dom nästan utslagna blomknopparna på vinterkörsbäret lär inte slå ut efter den här köldknäppen men dom har ändå glatt mig i några veckor när jag följt deras utveckling.

Det var  väldigt stor aktivitet vid fågelborden i går och eftersom fåglarna brukar spå väder bättre än SMHI så förväntade vi oss mera snö men det var kölden som fåglarna bunkrade upp inför. I går var här, förutom dom dagliga besökarna blå- o svartmes, talgoxe, domherrar och nötväcka, även den stora hackspetten och stjärtmesar. I dag har det varit ganska stilla vid fågelborden men kl 07.30 dök ändå dom första blåmesarna upp vid den nya favoriten, fågelmataren för jordnötter. Dit har det varit kö ända sedan vi hängde upp den i torsdags.

Inomhus sprakar brasan och just nu är jag tacksam för att vi lever i ett hus med centralvärme, jag minns ännu hur det var i min tidiga barndom, dom kalla morgnarna innan kaminen värmt upp rummet ville man helst inte sticka näsan över täcket. Nu tänder vi kaminen för att få det lite mysigare, nåja lite grann för att spara in några kronor på elräkningen också, då var det en tvingande nödvändighet, var det många minusgrader gällde det att hålla eld i kaminen även nattetid.

Codonopsis lanceolata, en av dom frösådder som nu står ute under snön.

I år är första gången på tjugo år som jag inte beställt några frön varken från STA, SRGC eller andra.  Jag märkte i somras att jag har svårt att hinna med att sköta och skola om en massa frösådder, att hålla trädgården i något så när skick tar det mesta av min tid. Jag har dock sått en del av skördade fröer från vår egen trädgård, dessutom är det en hel del perenner och stenpartiväxter som måste delas för att inte tala om att kallbänkarna är fulla av krukor. Så det lär inte bli tomt på försäljningshyllan i år heller.

Jag kanske skall tillägga att STA:s krånglande frödisdribution 2010-211 har sin del i beslutet att slopa fröbeställningarna. Att först ägna dagar åt att gå igenom frölistan och sätta samman beställningen och sedan inte få några frön pga att det skapats ett undermåligt tekniskt system är inte roligt. Nåja, förra året fick jag några fröpåsar till sist men tyvärr efter det att alla dom intressanta fröerna var slut. När det går till så här så tappar man helt enkelt lusten.

Lite fröer till köksträdgården skall jag dock beställa och jag skall försöka få iväg en beställning till Chilterns Seeds i dag. Lite ettårsblommor kommer jag också att beställa bland annat dom två ricin-sorterna ovan R. ‘ Zanzi Palm’ med den vackra blomställningen och R. ‘New Zealand Purple’ till höger.

Nu slår solen stjärnor i snön och temperaturen har gått upp till -7,6 grader så en långpromenad blir det också i dag.

Ha det bra där ute och sköt om Er!

Vinter i Oxhagen

I natt kom snön till Trosa, det var den från förra året välkända ‘snökanonen’ som slog till för första gången i år och gav oss 20 cm nysnö. Det började lite försiktigt sent i går eftermiddag och i morse vaknade vi till den här synen. Jag var så glad i går eftermiddag att flistuggen gick igång, den har knappt varit använd det sista året, och vi fick en hel del flis att lägga på gångarna i köksträdgården. Nu får vi vänta tills snön försvinner igen innan vi kan fortsätta.

Men visst är det vackert med snön, som här där snön lagt sig på en frökapsel av Eryngium yuccifolium.

I väntan på att snön försvinner utomhus så gläder jag mig åt dom vackra tulpanerna som jag fick i fredags av en  trädgårdsväninna, en fantastisk kvinna vars medkänsla och omtanke räcker till för alla och som jag har mött tack vare vårt gemensamma trädgårdsintresse.

Ha det bra där ute, se upp för halkan och sköt om Er.

Det knoppas i trädgården

Prunus automnalis, Vinterkörsbär

GOTT NYTT TRÄDGÅRDSÅR…

..önskar jag alla trädgårdsvänner.

Vinterkörsbäret ovan har faktiskt flera stora blomknoppar, dom var inte lätta att fånga på bild i det blåsiga vädret som vi har just nu så jag hoppas att ni ursäktar den dåliga bildkvalitén. Trädet blommade mellan jul och nyår 2006, alldeles efter det att vi flyttat trädet från Visby till Trosa. Ett år efter flytten fick trädet en ny plats men dom senaste hårda vintrarna har dom flesta blomknopparna frusit bort och vi har bara fått se några blommor tidigt på våren.  Nu hoppas jag på ytterligare mildväder så kanske vi äntligen kan få se åtminstone några blommor slå ut i vinter.

Trädgårdsåret har verkligen gjort en rivstart i och med den milda vintern och det knoppas överallt i trädgården.  På bilden ovan syns längst upp till höger svavelpionens illröda knoppar medan den vita strandirisen till höger har skott som är ca 30 cm höga. Julrosen längst ner till vänster är också på gång, kanske inte så ovanligt vid den här tiden på året, och i nedre högra hörnet så syns knopparna av anemonskönblomma, Callianthemum anemonoides.  

Flera av julrosorna har kommit en bra bit på väg och dom behöver man inte oroa sig för dom kalrar vinter o kyla bra.

Lite mera tveksam är jag till att nunneörterna, nämligen Corydalis solida- hybriderna, redan är så långt på väg. Det är bra att hoppas att det inte blir minus tjugo grader och inget skyddande snötäcke.

Pieris sp. buskrosling

Skall buskroslingens blomknoppar slå ut i vår så får det nog inte heller bli alltför många minusgrader.

Till sist ett pålitligt kort, den greniga julrosen, Helleborus foetidus, som står redo att slå ut sina blommor så snart en första, tidiga vårsolen visar sig.

Till sist vill jag önska alla trädgårdsnördar en skön trädgårdshelg, har man inte möjlighet att vara i trädgården eller pyssla med frösådder så kan man alltid läsa trädgårdsböcker eller bläddra på internet och drömma sig bort till skönare och varmare trädgårdstider.

Vi klarade det!

Tomten 24 februari 2006

Så här såg det ut när vi var och tittade på vår blivande tomt i februari 2006, en viltåker och en 1000 kvm stor kulle. Det var faktiskt för kullens skull som vi fastnade för den här tomten, helt ovetande om vad som fanns under all snön.

Första oktober var grunden lagd till huset och växthuset var uppe.  Det var då vi började ana vad vi gett oss in på. Hela den platta delen av tomten bestod av styv lera, egentligen bestod den av lermassor som lagrats på botten av en älv eller sjö. Dessutom väldigt blött. När jag nu ser hur tomten såg ut hösten-06 och våren -07 så är jag förvånad över att vi inte såg det som oöverstigligt att förvandla lervällingen till trädgård.

Hela hösten -2006 så såg mina veckor ut så här: Måndag till torsdag- gräva upp växter i trädgården i Visby och packa dom i bruna plastbackar och vad som annars fanns till hands och packa släp o bil. Fredag, förbereda middag som vi kunde äta på båten plus städa huset och ställa in fräscha blombuketter, för det slog aldrig fel, så snart vi åkt iväg på fredag kvällen så ringde vår mäklare o talade om att han hade spekulanter och ville ha visning. sedan färjan till Nynäshamn och bilfärd till Trosa. Lördag o söndag jordslagning av växter, samtal med byggmästaren o annat som hör ett husbygge till.  Söndag kväll, hemresa med färjan. Fjorton resor tog det att få med så mycket som möjligt av växterna från trädgården i Visby till tomten i Trosa. Hösten 2006 var tack o lov lång och varm och till Advent var vi färdiga med flytten av växterna. Och vi var hjärtinnerligt trötta på att åka färja. Nu efteråt undrar jag över hur vi orkade? Bosse hade ju ett arbete att sköta också .

Våren/sommaren 2007 kom och vi kunde konstatera att dom flesta av dom flyttade växterna hade överlevt flytten. Lite bilder finns här: http://ingerr.wordpress.com/tradgardar/trosa/flytt-av-en-tradgard/.

Nu har det gått fem år sedan hösten 2006 och vi har nu en trädgård igen, det behöver fixas till lite här o var men i stort sett så är standarden acceptabel även om den inte skulle duga för Englands ‘The Yellow Book’.

Vad vi kan konstatera nu efteråt är att det inte mycket blev som vi planerade. Första snabba utkastet såg ut som nedan, en snabbt hopkommen skiss som vi gjorde samma morgon som vi fått reda på att vi skulle få besök av grävmaskinen som skulle planera ut lerhögarna efter bygget.

Men i verkligheten blev det så här:

Om man klickar upp ovanstående bilder så ser man att det är ganska stor skillnad på första skissen o det slutliga resultatet. Det är därför det är så bra att låta en trädgård växa fram efter hand. Visst återstår det en hel del att göra, till exempel bäcken/vattenfallet som vi vill anlägga uppifrån kullen samt färdigställandet av alpinhuset.

Här är några bilder som visar lite av hur trädgården såg ut i somras:

Stenpartiet på framsidan av huset. Mest vår- och försommarblomning eftersom många stenpartiväxter blommar tidigt på säsongen. Två år sedan vi anlade rabatten men redan till våren behöver en hel del av kuddväxterna delas. Det mesta trivs här och växer så det knakar.

Surjordspartiet på norra gaveln av huset.Två surjordsrabatter, som i praktiken är våtbäddar, fyllda med rhododendron, magnolior och många olika sorters Trillium samt orkidéer. Torvblocken har inte fått någon specialbehandling utan har blivit helt överväxta med mossa på fyra år. En rolig detalj är att rhododendron och soldanellor frösår sig i torvblocken.

‘Runda’ surjordsrabatterna på baksidan av huset. Fler rhododendron, magnolior, liljor och andra växter som trivs i lite surare jord. Inte så fuktigt som i rabatten ovan men även den här rabatten klarar sig utan bevattning på somrarna. I samband med anläggningen av tomten anlade vi en bevattningsbrunn dit bland annat allt regnvatten från taken leds. Det har visat sig att det enda vi vattnar är nyplanteringar, kallbänkar samt kökslandet/bänkgården.

I juni/juli domineras perennaslänten av olika sorters iris och dagliljor. Dom gulvita och brunlila irisen i förgrunden kommer från mitt barndomshem och var min farmors favoriter. Även här krävs en hel del delningar i vår, delningar som sedan hamnar på vårt försäljningsbord.

Vi har planterat en hel del träd bland annat Acer ‘Bloodgood’ som syns i förgrunden på bilden. Så här ser trädgården ut om man står på baksidan av rabatten som går mellan huset o växthuset.

Stora dammen med näckrosor, iris mm. I den här dammen finns ingen dammduk, den är en grävd ‘naturdamm’ som dessutom ingår som en del av dräneringen av tomten. Här bor i dag ett trettiotal guldfiskar, ca hälften av det antal som fanns innan hägern började använda dammen som sitt matförråd, här bor också ett antal grodor, paddor och snokar. I dag  ligger det ett finmaskigt nät över dammen.  Eftersom trollsländorna inte längre kommer åt vattnet p g a nätet så håller dom numera till vid den lilla dammen som dessutom hyser liten o stor vattensalamander. Plus grodor o paddor förstås, dom finns överallt i trädgården.

Pionrabatten sedd från stigen till växthuset.

Och tittar man åt vänster så kan man glädja sig åt blommande liljor och riddarsporrar.

Bakom växthuset ligger köksträdgården som används dels till grönsaker, dels för förökning av perenner och under hösten o vintern även till förvaring av plantskolans buskar o träd.

Som sagt, en del återstår att göra, kullen har vi knappt börjat röra än, men det mesta o största arbetet är gjort. Sedan kommer naturligtvis en del att förändras även under kommande år, det hör till sakens natur. men nu tycker jag att vi ärligt kan säga: Vi klarade det. Vi klarade att flytta vår trädgård från Visby, över Östersjön, till Trosa.

Julmarknad o julkrubbor i Krakow

(Lägg märke till Mariakyrkans torn i bakgrunden, ni kommer att känna igen formen på tornen i flera av bilderna på julkrubbor längre ner i inlägget)

Besöker man Krakow så här års så måste man naturligtvis  besöka julmarknaden med dess fantastiska utbud av hantverk och julpynt. Själv önskade jag att jag haft en rejäl koffert med mig och kunnat frakta hem en hel uppsättning vackra glaskulor målade enligt Polsk tradition. Nästa år skall jag nog ha med mig ett tomt handbagage som åtminstone rymmer två lite större glaskulor att hänga i vardagsrumsfönstret, vem vet, det kanske finns några glaskulor kvar när jag åker dit till Nyår?

Det finns en hel del till salu på marknaden som vi kanske inte är så vana vid, t ex den här pepparkakan i form av en påve. Det finns många stånd som säljer mat och dryck av olika slag, allt med anknytning till den polska mattraditionen. På den här julmarknaden säljer man inte korv o bröd, man säljer piroger, kryddstark traditionell korv,  fläskben,  surkål mm.

Lite gatuunderhållning hör också till, titade noga men hittade inte förklaringen till hur hon kunde sitta, som synes, endast buren av luft.

(Jag ber om ursäkt för det dåliga fotot, jag hade glömt kameran hemma o hade endast mobilen till hands)

Kvällstid så fanns det också gatumusiker på torget, inte som i Sverige m fiol eller dragspel, nej i Krakow tigger man pengar med hjälp av flygel. Ganska självklart egentligen med tanke på all klassisk musik som finns att tillgå i stan, vill man så kan man gå på konsert o lyssna på klassisk musik alla kvällar i veckan.  Själv hade jag i onsdags kväll nöjet att lyssna till en utmärkt konsert som gavs av Krakows philharmoniska orkesters kör. Inträdet var som alltid väldigt rimligt, 25 Zloty, ca 55 Sv kr, och då ingick ett glas vin som serverades efter konserten. Programmet innehöll körmusik av polska kompositörer och två av dessa var själva där och kunde motta puplikens hyllning.

Syftet med torsdagens besök på marknaden var dock inte att shoppa utan jag var där för att beundra alla dom vackra julkrubborna som lämnats in till årets julkrubbe-tävling.  Mellan kl 10.00 – 12.00 första torsdagen i december så lämnar dom som vill vara med i årets tävling om den vackraste julkrubban sina krubbor för registrering.  När krubborna registreras så placeras dom runt foten av statyn av nationalpoeten Adam Mickiewicz som står mitt på torget.

Att tillverka dom här julkrubborna är en gammal tradition som uppstod i början av 1800-talet och ofta går i arv i generation efter generation inom en o samma familj. Inspirationen för själva formen på krubban är ofta Mariakyrkan, belägen vid torget i Krakow, eller någon annan av stans många kyrkor.
Många av dom som tävlar med sina julkrubbor är arkitekter eller konstnärer. men även dagis- och skolklasser är med och tävlar. Tillverkningen av krubbor är en helt o hållet en ideell verksamhet, ingen är avlönad för att göra dom, även om jag hörde en svensk turist påstå det, utan belöningen är äran av att ha vunnit.  Efter det att tävlingen är avgjord säljs dock ofta dom vackraste verken till muséer eller privatpersoner och på så sätt kan skaparen av en vacker julkrubba få lite ekonomisk ersättning för alla nedlagda timmar.

En farbror stod och försökte sälja sin krubba från förra året men tyvärr så förstod han bara polska så jag kunde inte fråga vad den kostade.

En stolt skolklass med sin krubba.

Efter det att krubborna registrerats så bärs dom bort till scenen och presenteras.  Krubborna är sköra och det är inte lätt att flytta dom, då är det praktiskt om dom är i två delar, se ovan, så dom är lite lättare att flytta.

Att frakta julkrubborna till scenen genom en tät folkmassa är inte lätt, straxt efter det att jag tog det här fotot så ramlade den största spiran.

Ett par bilder på ett par av julkrubborna sparade i ett lite större format.

Om ni klickar på bilderna så kan ni få en uppfattning om vilket oerhört arbet som läggs ner på julkrubborna. Många, många arbetstimmar går det åt. Själva skall vi besöka Historiska muséet i Krakow i mellandagarna och beeskåda krubborna lite närmare.

Till sist en bild av den huvudsakliga anledningen till mitt besök i Krakow, pepparkaksbak med Elenor och det kan tilläggas att hon skötte kaveln som ett proffs!

Vinterförberedelser

‘Ice Det är en vecka sedan jag tog ovanstående bild, nu har bladen fallit på korkskruvshasseln.  Växterna går i vila och förbereder sig för vintern.

Det har varit en lång och varm höst vilket jag är tacksam för, jag har t om hunnit gå igenom samtliga krukor i kallbänkarna och har därmed förhoppningsvis sparat många timmars arbete i vår. Nu är kallbänkarna fyllda med krukor och alla aurikler är står i växthuset omgivna av skålar med balsamterpentin som förhoppningsvis håller mössen på avstånd.

I dom upphöjda bäddarna i kökslandet står nu lagret med buskar och träd, pioner och trillium nedgrävda, spännande att se till våren hur dom klarat sig.

Kvar att plantera har vi tre vindruvsplantor och ett mullbär som säkert mår bättre av att komma i jorden än att övervintra i krukan. Lite pyssel har vi kvar,  platanen, kejsarträdet och den äkta kastanjen  skall få på sig lite vinterkläder och lite isolering till vilket jag bland annat tänker använda dom torra löven från korkskruvshasseln.  Och så skall jag för en gångs skull planera framåt för även om jag lovat mig själv att dra ner på frösådderna så vet jag att det ändå blir en del, därför skall jag  i morgon åka till Nora Trädgård och köpa två säckar Emmaljunga såjord som jag ställer i varmförrådet. Att kunna blanda egen jord vintertid räknar jag inte med efter dom senaste två vintrarna.  Med så mycket kvar att göra vill det till att jag skärper till mig och kommer ut o igång i morgon bitti, nästa helg är det 1:a advent och jag planerar att åka till Krakow o baka pepparkakor.

Ovanstående klematis har vunnit priset som årets långblommare, att blomma oavbrutet från början av juli till halva november är faktiskt otroligt.

Rosa ‘Ice meidiland’

En del marktäckande rosor kommer god tvåa, blir det inte snö så kanske vi kan plocka rosor till julbordet. Prognosen sägs vara god för en mild vinter så vi kan ju alltid hoppas. Rosa  ‘Ice Meidiland har tyvärr blivit för stor för den plats den står nu och skall få göra dom andra Meidiland-rosorna sällskap runt kanten på stora dammen.

Rosor har man dessutom glädje av även när hösten kommer och nyponen lyser på långt håll.

Vi kan också fortfarande njuta av den blommande ljungen. Ljungplantan ovan har fått klara sig själv efter det att vi planterade den på kullen vid flytten för fem år sedan, den greniga julrosen har självsått sig.

Helleborus foetidus, grenig julros

Tack vare den varma hösten är den greniga julrosen knoppar redan framme ur sitt hölje men av erfarenhet så vet jag att  dom knopparna klarar vintern galant.

Det är nu fem år sedan vi flyttade våra växter från Visby till Trosa, fjorton båtresor med bil och släp knökfulla med växter, vilket innebar resor i stort sett varje helg hela hösten. Hur orkade vi egentligen?

Färgglada november!

Rosen ovan köptes för att pryda matbordet  på hösten för fyra år sedan. Eftersom det fortfarande var frostfritt när den började blomma över så satte jag ut den på vallen och nu blommar den varje höst med förtjusande rödorange o gula blommor. Det är faktiskt en av dom vackraste rosorna i vår trädgård men den blommar endast så här års.

 
Viburnum x burkwoodii

Så är vi då inne i november månad men med den dygnstemperatur som råder för närvarande så har både jag och växterna i trädgården svårt att förstå att vintern är nära. Jag skrev redan i förra inlägget att jag aldrig sett en sådan färgglädje i naturen som den här hösten. Hela trädgården flammar av röda, orange , gula och bruna nyanser och det skiftar från dag till dag.

Rosen ‘Luis Bugnet’ får så här vackra höstfärger. Ännu i förra veckan blommade den.

Många olika orange färger på både rhododendron o benved mm men guldazaleans skarpa orange slår det mesta.

Guldazalean, Rhododendron luteum, i närbild.

Ytterligare ett vackert gräs.

Till sist en bild av Aster ‘Lady in Black’ som tack vare den milda hösten hunnit med att blomma.

 

I övrigt så har 200 meter staket runt tomten äntligen blivit färdigt.  Alloxnät på insidan av stolpen, fyra trådar elstängsel på utsidan, nu får vi se om vi slipper besök av rådjur och hjort i vinter.

Få se om det blir väder för fotografering i morgon, i så fall kommer det lite flera exempel på höstens färger. Tills dess: var rädda om varandra.

 

Ljuspunkter i höstmörkret

Regnigt, dimmigt och mörkt och absolut inte läge för utejobb i trädgården denna förmiddag. Lite deppigt kan det väl kännas att sommaren som vanligt försvann förbi i ett  ’huj’ men inte kan deppigheten stanna någon längre stund när det fortfarande blommar så vackert i uterummet.

Även dom flesta fuchsiorna har kommit in från kylan och behandlats mor bladlöss o andra icke önskade innevånare. I år har jag för första gången efter Sörmlandsflytten börjat odla fuchsior igen och nu tänkte jag försöka att övervintra dom i vårt uterum, vi får se hur det går, blir dom för fula så klipper jag ner dom och förpassar dom till varmförrådet.

 

Men det är inte bara inomhus som det är vackra färger, Ullungsrönnen har både blad och frukter som gör mig glad varje gång jag går utom dörren. Gräset i bakgrunden planterades för två år sedan, det var en stor grästuva av Miscanthus som vi hade med oss från Gotland och som vi delade i småbitar och planterade.

Gräset skulle fungera som avgränsande häck i trädgården och på hösten 2009 så såg det ut så här. Lägg märke till gräsets storlek i förhållande till skottkärran till höger i bild,  inte så mycket till avgränsning eller hur.

Nu, två år senare ser det ut så här. samma skottkärra som på förra bilden illustrerar ganska väl vilken skillnad det blivit i både storlek o höjd på gräset. Och bara efter två år så har vi en över två meter hög häck som man inte ser igenom mer än i april/maj innan gräset vuxit till sig. I vår blir vi nog tvungna att dela några av gräsen om dom inte skall växa oss över huvudet.

Vi har blivit hjälplöst förälskade i gräs, kan man annat när det ser ut så här! Även här ett miscanthus-gräs.

Det är mycket färger i trädgården just nu, den här hösten är väldigt färgrik över huvud taget eller så känns det bara så eftersom bladen sitter kvar så länge på träd och buskar.

Det självsådda, stora körsbärsträdet på kullen skulle egentligen bort.  Nu har det stått några veckor i den här lysande, gula klädnaden och nu måste jag nog erkänna att det tar emot att såga ner det.

Klockbusken, Enkianthus campanulatus, lyser orange mitt i mattan av gentianor. Längst ner i högra hörnet lyser Gentiana Eugens Allerbeste, lite knepig har vi nog tyckt, den lyckades vi med först efter tredje försöket och det var en planta från Hannelottes Trädgård som till sist lyckades etablera sig och har trivts så bra så det är dags för delning i vår.

‘Eugenes Allerbeste’ är den första fyllda gentianen (den enda?) och vi hittade den första gången på trädgårdsdagarna i Courson 2006 där vi köpte vår första planta. Övervintring i kruka i kallbänk var inte lyckad, nej. Andra plantan köpte vi på postorder från Spezialplant, den planterades ut i trädgården, vägrade växa på sig och dog efter första vintern. Men som sagt, i nästan helskugga o i blöt surjord så verkar plantan från Hannelotte att trivas och nu måste den delas i vår, i annat fall så växer den över mina soldanellor.

Bredvid G. Eugens Allerbeste växer G. Eugens beste. Lite roligt att ha dom båda tillsammans. Även av denna planta blir det några delningar i vår.

Nu är det dags för lunch, dessutom har det ljusnat lite utomhus så jag tror nog att jag går ut och går igenom dom sista krukorna i kallbänkarna i eftermiddag. Det skall bli skönt att få det färdigt.

Ha en bra fortsättning på dagen och glöm inte att njuta av alla höstens färger!

 

 

Höst i trädgården

Crocus speciosus

I dag har vi en riktig höststorm och regnet öser ner så jag fick äntligen tid till att sätta mig vid datorn och uppdatera bloggen, det har varit lite stressigt på sistone. Hemkomsten från Italienresan blev nämligen ett ganska hårt uppvaknande, från sol och en temperatur på + 27 grader i medlehavet hem till hösten i Sverige. Tack o lov så stannade vi några dagar i Krakow på hemvägen där vädret var ett mellanting mellan den Italienska sommaren och den Svenska hösten.

Först tog det ett par dagar att landa i verkligheten igen, sedan insåg vi hur mycket det var som måste åtgärdas innan kylan kom. Nu börjar vi kunna sakta ner, några av tulpanlökarna skall fortfarande i jorden och det är några fortfarande gröna gladiolus som skall tas upp + en massa annat småfix men alla begonior,  fuchsior och annat icke härdigt växtmaterial är nu inne i värmen och Bosse har fått upp nästan alla stolpar och fäst Allox-staketet så efter nästa helg så kan vi andas ut, det blir ingen katastrof även om vintern kommer tidigt.

Colchicum aggripinum, Nättidlösa

Fortfarande är det några tidlösor som blommar men dom sjunger på sista versen. jag har satt några nya sorter i höst och hoppas att dom kommer igen nästa höst.

Clematis vitalba, Skogsklemats

För ett par år sedan så dök det upp en självsådd klematisplanta i en av våra lite mera undanskymda rabatter. Plantan växte på ganska bra men den blommade inte och inte förrän nu i slutet på september så uppenbarade den sitt rätta jag. Det är en klematis vitalba som frösått sig. Grannen i Visby hade en enorm skogsklematis i en tall och det är troligen frö från den som liftat med någon växt till Trosa. Den kan ju bli ganska invasiv så först tänkte jag gräva upp o förpassa den till komposten men så kom jag på, uppe på kullen mot stora vägen…där kan den få breda ut sig. Så det blir klematisflytt i vår.

Ricin-blomma

Jag sände efter en del frön från Chiltern Seeds i våras, bland annat skrev jag efter frön från två sorters Riciner, en storväxt grönbladig och en rödbladig. Så småningom så visade det sig att en del plantor fick röda stammar och gröna blad vilket var väldigt vackert även om tydligen fröna till den gröna ricinen var fritt pollinerat. Det dröjde länge innan just dessa plantor började blomma men den var väl värd att vänta på. Skada bara att det inte hann bli några mogna frön, ja dom frökapslar som finns verkar vara tomma så som det ofta är när det gäller korsningar. Nu är det bara att hoppas på att några av fröna från dom grönblommande plantorna har hunnit korsa sig med dom rödblommande så jag får lika vackra ricinplantor till nästa år.

Tricyrtis ‘Black-Berry Mousse’

Skuggliljan ovan blommar än trots att vi haft frost men kompisen nedan gav sig efter första riktiga frosten.

Tricyrtis  ishiiana

Meconopsis quintuplinerva

Till sist en bild på den lilla bergvallmon som jag köpte på växtmarkanden i Vislanda i augusti, Den har fått för sig att det redan är vår eller så har den kanske läst Runeberg och instämmer med honom om ”den vår de svage kalla höst”

Nu skall jag gå o sätta mig och sticka på en tröja till vårt älskade barnbarn Elenor och sända en tanke till stackars Ganna, 91 år som våra styrande vill neka att leva sina sista år med sin familj. Jag kan mycket väl sätta mig in i hennes situation, jag som har två barn bosatta utomlands. Vi svenskar jublar när en svensk 92-åring flyttar till Thailand och bosätter sig hos sin son men nekar personer i samma situation att flytta till sina anhöriga i Sverige. Skrämmande!!

September i trädgården

 Miscanhus sp.

I september är gräsen som allra bäst, den Sörmländska leran verkar vara idealet och en liten planta prydnadsgräs växer snabbt till en stor rugge.  Jag älskar alla våra gräs och fler sorter lär det bli.

Vi använder höga gräs bland annat som rumsavdelare i trädgården.  Det gör att trädgården helt ändrar karaktär mellan dom olika årstiderna, en häck är ju mera statisk.  Sedan är det också lättare att klippa ner ett gäng vissna gräs på våren än att hålla en häck i trim.

Nu är det ju också tidlösetid.  När dom här blommorna började titta fram trodde jag först att det var höstkrokus men vid närmare undersökning visade  det sig att det var tidlösor. Namnlösa som vanligt, det satt en skriven etikett men inte var den läsbar och inte hittade jag den i registret heller. Jag planterar och tänker: ”den skriver jag in i registret i kväll” och sedan kommer nåt annat i vägen och jag glömmer bort det.  Jag har dock börjat skärpa mig lite på sista tiden så så småningom kanske det blir ordning på namnen.

Favoritkompositionen är fortfarande rosa tidlösa och rosa ljung i en av våra första rabatter. Till våren skall den här rabatten göras om men jag måste försöka bevara den här kombinationen.

Nu blommar höstljungen i surjordspartierna, tyvärr har trängseln ökat även där så ljungen är på många ställen helt skuggade av rhododendron.  Dags för delning och omplacering även här, som trädgårdsägare blir man aldrig arbetslös.

Även på kullen så märks det att det blivit höst, fräkenplantorna har bytt till höstdräkten och lyser vackert i motljuset.

Liljekonvaljernas frökapslar lyser lång väg med sin skarpa, orange färg…..

……och olika svampar pryder marken. jag har ingen aning om vad det här är för svamp men troligen är den inte ätbar.

Antagligen samma sort men lite mera ‘mogen’ Är det någon som vet vilken svamp det är så tala gärna om det, det är alltid trevligt att lära sig nya svampar, ätbara eller inte.
Vi har hört flera säga att här runt oss finns det ju så mycket svamp. Det gör det också men i år är det hela tiden andra som hunnit före och det är i stort sett totalt rensopat på gula kantareller så vi försöker hitta nya ställen, helst sådana som inte  ’alla’ vet om och så håller jag tummarna för att trattkantarellerna inte är lika attraktiva.

Nyaste rabatten, vid skottkärran mitt i bild, är snart färdig och troligen blir det plantering i helgen. Själv fortsätter jag att gräva opp,  ny- och omplantera i perennrabatterna och gör hela tiden nya fynd av växter som står inklämda mellan högre kamrater och inte syns. Det skall bli spännande att se hur det kommer att se ut nästa år.

Sista blomman på Magnolia sieboldii kommer också att glädja oss denna septemberhelg.

Ha en skön fortsättning på helgen!