Ljuspunkter i höstmörkret

Regnigt, dimmigt och mörkt och absolut inte läge för utejobb i trädgården denna förmiddag. Lite deppigt kan det väl kännas att sommaren som vanligt försvann förbi i ett  ’huj’ men inte kan deppigheten stanna någon längre stund när det fortfarande blommar så vackert i uterummet.

Även dom flesta fuchsiorna har kommit in från kylan och behandlats mor bladlöss o andra icke önskade innevånare. I år har jag för första gången efter Sörmlandsflytten börjat odla fuchsior igen och nu tänkte jag försöka att övervintra dom i vårt uterum, vi får se hur det går, blir dom för fula så klipper jag ner dom och förpassar dom till varmförrådet.

 

Men det är inte bara inomhus som det är vackra färger, Ullungsrönnen har både blad och frukter som gör mig glad varje gång jag går utom dörren. Gräset i bakgrunden planterades för två år sedan, det var en stor grästuva av Miscanthus som vi hade med oss från Gotland och som vi delade i småbitar och planterade.

Gräset skulle fungera som avgränsande häck i trädgården och på hösten 2009 så såg det ut så här. Lägg märke till gräsets storlek i förhållande till skottkärran till höger i bild,  inte så mycket till avgränsning eller hur.

Nu, två år senare ser det ut så här. samma skottkärra som på förra bilden illustrerar ganska väl vilken skillnad det blivit i både storlek o höjd på gräset. Och bara efter två år så har vi en över två meter hög häck som man inte ser igenom mer än i april/maj innan gräset vuxit till sig. I vår blir vi nog tvungna att dela några av gräsen om dom inte skall växa oss över huvudet.

Vi har blivit hjälplöst förälskade i gräs, kan man annat när det ser ut så här! Även här ett miscanthus-gräs.

Det är mycket färger i trädgården just nu, den här hösten är väldigt färgrik över huvud taget eller så känns det bara så eftersom bladen sitter kvar så länge på träd och buskar.

Det självsådda, stora körsbärsträdet på kullen skulle egentligen bort.  Nu har det stått några veckor i den här lysande, gula klädnaden och nu måste jag nog erkänna att det tar emot att såga ner det.

Klockbusken, Enkianthus campanulatus, lyser orange mitt i mattan av gentianor. Längst ner i högra hörnet lyser Gentiana Eugens Allerbeste, lite knepig har vi nog tyckt, den lyckades vi med först efter tredje försöket och det var en planta från Hannelottes Trädgård som till sist lyckades etablera sig och har trivts så bra så det är dags för delning i vår.

‘Eugenes Allerbeste’ är den första fyllda gentianen (den enda?) och vi hittade den första gången på trädgårdsdagarna i Courson 2006 där vi köpte vår första planta. Övervintring i kruka i kallbänk var inte lyckad, nej. Andra plantan köpte vi på postorder från Spezialplant, den planterades ut i trädgården, vägrade växa på sig och dog efter första vintern. Men som sagt, i nästan helskugga o i blöt surjord så verkar plantan från Hannelotte att trivas och nu måste den delas i vår, i annat fall så växer den över mina soldanellor.

Bredvid G. Eugens Allerbeste växer G. Eugens beste. Lite roligt att ha dom båda tillsammans. Även av denna planta blir det några delningar i vår.

Nu är det dags för lunch, dessutom har det ljusnat lite utomhus så jag tror nog att jag går ut och går igenom dom sista krukorna i kallbänkarna i eftermiddag. Det skall bli skönt att få det färdigt.

Ha en bra fortsättning på dagen och glöm inte att njuta av alla höstens färger!

 

 

~ av Inger Regebro den oktober 27, 2011.