Dahlior

Läste i Hannus blogginlägg att han ändrat uppfattning om bollX o dahlior. Måste bekänna att jag varit väldigt skeptisk mot dahlior sedan smålandstiden,  jag fick då ett gäng dahliarötter av min gotländske far, han tyckte att jag kunde behöva lite blommor att klippa buketter av på hösten. Han hade ju faktistk bott i Småland ett par år så han borde vetat, men nej, det gjorde han inte.

Dahliorna växte så det knakade, lite sena eftersom jag inte vågade plantera dom förrän i slutet på maj pga frostrisken, men dock, när dom började blomma i början av augusti, alldeles fulla med blommor. Så efter en blomrik vecka eller två så kom första nattfrosten på småländska höglandet, dahliorna klarade jag genom att täcka dom med gamla lakan som sedan skulle av på morgonen innan barnlämning o bussen till jobbet. Jag brukade fixa ett par frostnätter men sedan kom den där frosten framåt morgonsidan när det regnade floder på kvällskvisten o inte kan det väl bli frost i natt? Näää…. Fast det kunde det och så var det bara svarta trasor kvar. Dom dahliarötterna åkte på komposten ganska snart. Och jag skulle aldrig mera odla dahlior.

Mot slutet av Gotlandstiden så hade jag i alla fall några dahlior på kolonilotten. DÄR klarade sig dahliorna normalt från frost minst till halva oktober, visst var det härligt att klippa stora, generösa buketter till köksbordet, men det var allt.

Frösådde några dahlior första året i Trosa, mest för att ha något som blommade på tomten. Liksom på Gotland blommade dahliorna länge o blev lite förlåtna. Men trots allt, bra till att klippa buketter av men jag tyckte inte dom tillförde något i trädgården.

Men så var vi i Paris förra hösten i mitten av oktober och besökte Jardin du Luxembourg. Och jag föll som en sten. För Dahlior…

dahlior1
Dahliorna i Jardin du Luxembourg (klicka på bilden)

För dahlior tillsammans med högt gräs var ju snyggt! Så när vi kom hem så delade vi gräs o planterade dom som en häck mot gräsmattan o i våras planterade vi rötterna från våra en gång frösådda dahlior mellan gräsen. Inte mycket att hänga i julgran just nu, det kommer att ta några år innan gräsen är riktigt maffiga o jag har hittat rätt färg på dahliorna. Men slutsatsen är att man skall aldrig säga aldrig, inte ens när det gäller växterna i trädgården.

Annonser

~ av Inger Regebro på augusti 18, 2009.

2 svar to “Dahlior”

  1. Jag gillar inte heller dahlior men det här var ju flott. Det är försås gräset, som lyfter hela härligheten. Kan inte mycket om gräs (heller) så jag undrar ju vad det är för sort.
    Hittade hit via Hannus bloggoch återkommer för att kika bakåt.
    Eva

    • Jag undrar också vad det är för sorts gräs o efter det att jag skrev inlägget så upptäckte jag att det som vi planterat är fel sort. Bara att göra om alltså. Jag har inte hunnit kolla men skulle det inte kunna vara den nya, låga, varianten av elefantgräs? Letade efter det förra sommaren, hittade det inte men nu måste jag verkligen fortsätta leta.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: