En solig vårdag….

 

 

…blommar den vackra Callianthemum anemonoides, Anemonskönblomster. Den tar lång tid på sig innan knopparna slår ut..

redan den nionde januari så var den kommen så här långt.  I februari och mars så har skaften blivit lite längre, så mycket mer hände inte förrän den slog ut i första halvan av april.

En solig vårdag blommar fortfarande julrosorna, vi har ganska många ruggar, dom flesta korsningar där Helleborus orientale är inblandade.  Många kommer från spontana frösådder av vilka jag brukar kruka upp en del.  Som synes så kan en del av dom bli riktigt lyckade.

En solig vårdag så inspekterar vi det utvidgade av suljordspartiet som vi planterade i höstas. Först och främst så blev det plats för en hel del Trillium (treblad) av vilka vi nu har ca 20 olika varianter.  Men det blev också plats till sådana har små raringar, Anemonella thalictroides ‘Dark Pink’ som vi köpte av Pitcairn Alpines under STA:s lökhelg i höstas.

Svalörten ovan , Ranunculus ficaria ‘Brazen Hussy’, är jag glad för, den står planterad i styv lera, och då menar jag verkligen styv, och den sprider sig inte alls, det enda som händer är att plantan blir aningen större för varje år.

En solig vårdag som den här minns jag barndomens beteshage som var täckt  av gul svalört, humlorna surrade,  fåglarna sjöng och det var så vackert så man nästan tappade andan.   Och jag måste nog erkänna att jag inte skulle ha något emot ett solgult svalörtsfält i grannskapet dock jag vill inte ha in den i trädgården eftersom den vanliga svalörten kan bli ett riktigt besvärligt ogräs.

 

 

En solig vårdag så hittade jag den här lilla blåsippsplantan på vår kulle.  Jag hade inte planterat den  så det måste vara en lite myra som släpat dit fröet från det planterade blåsippsbeståndet. Myran hade fått jobba på bra för sträckan är minst tio meter.

För mig som är född vid kanten av en av Gotlands blåsippstätaste platser, nämligen Linde-klinten,  så väckte denna  enda blåsippsplanta massor av minnen till liv. Minnet av vårarnas  första fynd av blommande blåsippor som blev till en lite bukett till mamma men också minnet av när lekkamraten och jag plockade blåsippor bakom tant Gerdas vedbod och sedan gjorde ett försök att  sälja blåsippsbuketten till henne. Det gick naturligtvis inte eftersom hon genom sitt köksfönster sett när vi plockade buketten. I stället fick vi en lång föreläsning om att blåsippor var vackrast där dom stod och absolut inte skulle plockas, åtminstone inte på hennes tomt.

Jag minns också doften av tallbacke och tjära hos tant Gerda som bodde på klintkanten.  Jag minns promenaderna på klinten med min pappa som visade mig dom vackra lavarna under klipputsprången och som också berättade om den kalk- och tjärbränning som tidigare hade ägt rum däruppe.

Just i dag minns jag också promenaderna på klinten med Thomas, vår vän, som just denna soliga vårdag vigs till den eviga vilan.  Du är saknad Thomas!  Också sorgklockan nedan nickar dig farväl.

Och slutligen:  Var rädda om Er och om varandra!

~ av Inger Regebro på april 24, 2014.