Blommande Påsk

Efter  tolv dagars vistelse i Krakow kom vi hem sent på Skärtorsdagens kväll. Vi var förberedda på att vi missat mycket av den tidiga vårblomningen men tack vare det mestadels svala vädret så hade det inte hänt så mycket i trädgården. Krokus och snödroppar har i stort sett blommat över och julrosorna börjat slå ut men vi hade inte missat nåt väsentligt.

Det första vi gjorde på långfreddagens morgon var naturligtvis att gå en runda i trädgården och se vad som hade hänt medan vi varit bortresta. Det var då vi fick vår påskpresent, en frösådd ljusblomma, Colchicum bulbocodium, stod och blommade ca 30 cm nedanför där vi tidigare haft blommande lökar av ljusblomman. Tyvärr så lyckas jag inte med att behålla dom, första åren blommar lökarna, sedan så kommer det bara blad och sedan försvinner dom också. Jag funderar på att ta upp lökarna som bör finna under dom gröna bladen och försöka rädda dom genom att plantera dom i krukor som jag sedan solbakar. Undrar om det kan gå att rädda dom på det sättet?

Chionodoxa luciliae gigantea ‘alba’, den stora vårstjärnan, stod också och lyste under buskarna.  Fortfarande väcker ordet chionodoxa rysningar längs ryggraden och tankarna går till Beverly Nichols bok; Mina Drömmars Trädgård, utgiven på 1930-talet och dåtidens inspirationsbok som fortfarande är lika läsvärd. Har du inte läst den så gör det, den brukar finnas på antikvariat. Du kommer att älska hans beskrivning, inte bara av trädgården, utan även om trädgårdsmänniskorna i hans omgivning. Eller läs ännu hellre originalet: Down the Garden Path.

Tibasten, Daphne mezereum, har också slagit ut, vi har den på flera ställen i trädgården, både den röda och den vita formen. Nu är det ännu för kallt men jag ser fram emot  varmare väder då doften sprider sig i hela trädgården.

Dom flesta julrosorna har också slagit ut, den ena vackrare än den andra. Jag har köpt en del plantor från Holland men också från danska Gartnert Spieren. Det verkar som vår styva lera är perfekt för julrosor för dom växer till sig och ruggarna blir större för varje år.

Det här julrosen är inte bara vacker, den är också vår mest tacksamma planta. Den är först med att öppna sina blommor, har flest blomstänglar och under den växer en matta av frösådda plantor.

Den stora nunneörten Corydalis solida, frösår sig överallt. Av färgen att dömma så är det här en frösådd från C. ‘Georg Baker’

Nunneörten ovan är däremot köpt från Janis Ruksans, Corydalis angustigolia  ‘Talish Dawn’, nyss uslagen.

Jag längtar ut i trädgården men medan jag skrivit det här så har det börjat snöa. Tyvärr så har jag, som vanligt efter flygturer, blivit rejält förkyld så trädgårdsarbete i snöyra är nog inte att rekomendera. Om jag orkar så blir det kanske lite omskolning av tomatplantor i växthuset, det är nämligen hög tid.

Ha en bra Påskdag!

Vår i Oxhagen

 

Även år 2015 kom våren till Oxhagen, tidigt tycker vi men vid jämförelse med bilderna tagna förra o förrförra året så är våren faktiskt några dagar sen. Även om vi längtar till våren så hade det inte skadat om den lugnat sig lite för ju tidigare våren är, dessto större risk blir det för bakslag.

Tidigast ut bland lökväxterna var dom vårblommande tidlösorna som stod i knopp när snön försvann, ja Colchicum munzurense stod faktiskt och blommade under snön.

Tätt därefter kom Colchicum serpentinum som vi odlar i vårt allra första sandparti….

…och Colchicum atticum  som vi planterat på norrsidan av en sten i nyaste sandpartiet.  Tyvärr så verkar min favorit bland tidlösorna, Colchicum bulbodicum, vara väldigt kortlivad för i år visar den bara blad. Jag har försökt odla den ett par gånger tidigare och det slutar alltid på samma sätt. Men skam den som ger sig, jag skall försöka med den igen men då planterad på ett annat ställe.

Tätt efter tidlösorna så kom snödropparna. Vi har några enstaka klungor med snödroppar och jag har sagt i flera år att vi skulle plantera flera men det sägs ju att dom helst skall planteras ‘in the green’ dvs när bladen är gröna. Snödroppar säljs ju inte på det sättet i Sverige utan man får i så fall köpa dom från England och det har inte blivit av. Men vem behöver snödroppar från England när man har sådana vänner som vi har. En dag så låg det ett paket i postlådan, ett paket med hundratalet snödroppar av minst sex olika sorter plus en knippe vintergäck, allt nu planterat i trädgården. Bilden ovan är av två fyllda snödroppar som växer i vårt sandparti och jag har ingen aning om vad jag fått lökarna ifrån.

Trots att  man inte skall lyckas med snödroppar som köps i påse på hösten så lyckades jag få liv i dom flesta av dom torra snödroppslökarna  jag köpte på utförsäljning i slutet av november 2013. Jag la helt enkelt lökarna i blöt i ljummet vatten och låt dom ligga i vattnet ett dygn och sedan planterade jag dom på det mest olämpliga stället på tomten, nämligen på södersluttningen under den stora björken. Torrt o eländigt och gräsbevuxet men det är där som det tidigast blir barmark på tomten. Och tänk, förra våren så kom det snödroppar under björken och i år har dom t om förökat sig lite. Vad glad man blir för de små underverk som sker.

När jag gick trädgårdsrundan med kameran i dag, den 16:e mars så såg jag att våren verkligen är här. Ormhasseln blommar med rosa miniplymer. Julrosorna slår ut vilken dag som helst, doftolvonen har visserligen stått med några blommor hela vintern men nu sväller verkligen knopparna och sprider snart sin väldoft trädgården.

Tibasten, Daphne mezereum, står full med knoppar, både den röda och den vita varianten och när dom blommar, ja då är doften bedövande.

Mitt mest älskade vårtecken är dock den vanliga blåsippan, tätt förbunden med barndomsminnen då vi gick upp på ‘klinten’ bakom mitt föräldrahem för att leta upp vårens allra första blåsippor. Nu har jag glädjen av att ha fått blåsippor på vår kulle, dom är inte många men dom har sakta börjat sprida sig.

Den ungerska blåsippan, Hepatica transsylvanica, är den som är tidigast i blom hos oss men även den fyllda rödsippan slår ut vilken dag som helst.

Crocus angustifolius minor har blivit delvis övervuxen av en liten tibast  och måste flyttas om den inte skall försvinna. Så är det med mycket i vår trädgård, växtkraften kan vi inte klaga på.

  

I dag hittade jag också den första knoppen i våra hundtandsliljor, det var Erythronium ‘Pink Perfektion’ som var först ut av hundtandsliljorna. Hösten 2013  köpte vi en hel del olika lökar av hundtandsliljor när vi var på löklördagen i Uppsala, det skall bli spännande att se hur många som kommer att blomma i år.

 

Jag höll på att glömma den greniga julrosen, Helleborus foetidus, det var ju den som var allra först att blomma i trädgården. På en trädgårdsresa i Skåne så fick jag en variant på den greniga julrosen som heter ‘Wester Flisk’ och som är lite mörkare än den rena arten. Så småningom har fröplantorna blivit mörkare och mörkare i bladverket och är nu riktigt mörkt gröna med lite rött på blommorna.

Det var allt för den här gången, jag hoppas snart kunna visa lite fler bilder på hundtandsliljor och på alla nunneörter, både namnsorter och självsådder.

Pioner och annat blommande

Rubriken jag skrev över förra inlägget skulle visa sig vara mer sann än jag kunde ana. Två veckor fick jag vara hemma innan jag flög ner till Krakow igen.  Så lång tid tog det nämligen innan en annan tand började krångla, och så bar det av till Krakow igen. Den här gången blev det totalt nästan tre veckors vistelse. Jag var hemma en vända i veckan efter midsommar för jag stod bara inte ut med tanken på att missa blomningen i rabatten under köksfönstret och dessutom behövde Bosse hjälp med rensning mm i trädgården.

Som ni ser så blommade pioner och rosor för fullt när jag kom hem. När piondoften möter en redan på parkeringen, ja då är den här synen absolut min favorit i trädgården.

Några pioner i ovanstående rabatt blommar fortfarande liksom rosorna och nu hjälper även Deutzia magnifica till att förlänga prakten.

En annan favorit är pionen ‘Pink Dawn’ med stora blommor som i knopp och nyss utslagen har rosa kronblad men som så småningom bleknar och blir nästan vit.

Mellan rosor och pioner så växer det olika sorters allium, här har en nästan svart akleja slagit sig ner bredvid en allium, A. obliquum

I medlehavsvärmen som vi haft den sista tiden så blommar pionerna snabbt över. Allra snabbast att tappa färg o form är dom nyplanterade pionerna och då kan det bli så här. Jag  hittade ingen etikett men det är troligen an av dom kinesiska pionerna som vi köpte från Pionkompaniet.

Ännu har vi inte lika många olika sorters klematis som vi hade i vår trädgård i Visby.  Vi har dock flera olika varianter av den helbladig klematisen, Clematis integrifolia, som vi är mycket förtjusta i. På bilden ovan är det Cl integrifolia ‘rosea’ som vi fått av Jan Lindmark.  Jan som alltid är generös med plantor och med att dela med sig av sin kunskap har vi att tacka för många av dom olika klematis som finns i vår trädgård.

Även om blommans form på bilden ovan skiljer sig från dom andra Cl integrifolia så är den inköpt i våras som en integrifolia-hybrid med namnet ‘Athena’. En klematis som vi har stora förväntningar på.

 

Även kalmiorna blommar nu. På bilden ovan är det troligen en helt ordinär kalmia latifolia, ganska små blommor men i min mening väldigt söt.

Ovan är det Kalmia latifolia ‘Pinwheel’ som verkligen har blommat rikligt i år. Vi  köpte den här plantan förra våren, den har som synes inte haft några svårigheter att överleva, nu återstår det att se hur den klarar sig när det blir kalla vintrar.

Nu är det blomdags för den svarta flädern, Sambucus nigra ‘Black Lace’  och blommorna är underbart vackra. Lite som vispgrädde  på choklad.

Nu har klockan blivit fem på eftermiddagen och det har blivit aningen svalare utomhus, så svalt så jag tror att jag klarar av att stå i skuggan och ta bort dom vissna blomställningarna på några rhododendron.

Ta hand om Er därute och akta Er för att vara för mycket i solen.

Människan spår men Gud rår…

Så sa alltid min gamla farmor och den här våren har det ordspråket känts väldigt aktuellt.

Jag var glad att våren var tidig för då skulle vi slippa stressa med vårstädningen av trädgården. Visa av förra årets stress hade vi dessutom beslutat oss för att inte delta på några växtmarknader. En lugn och skön vår där vi i sakta mak skulle rensa oss igenom trädgården var  vad vi planerade. Men som sagt, människan spår…..

Olika omständigheter kom att göra att jag var borta från trädgården nästan hela maj månad och i stället för att rensa i trädgården så umgicks jag med barn o barnbarn i Krakow. Innan vi reste så hade vi dock hunnit så sockerärtor, plantera förgrodd potatis (som nu har blomknoppar, jiipiii) samt rensat genom rabatterna. Jag hade också sått sallad, palsternacka, rödbetor och rädisor i såbrätten i olika omgångar i växthuset för planerad utplantering i halva maj och i början av juni. Nu blev det så att när jag kom hem så hade vi både egen sallad och stora, fina rädisor i växthuset och sådderna jag gjorde sista dagen innan avresan var perfekta att skola ut.

Jag reste ifrån en trädgård där inte vitsipporna hade börjat blomma och kom tillbaka till en trädgård i försommarskrud.  Lite konstigt kändes det att ha missat så mycket av vårblomningen men nu passar jag i stället på att njuta av trädgården så mycket jag bara kan.

 

     Cypripedium ‘AKI’

På gaveln av vårt hus och upp emot den grusbacke som vi kallar kullen så är det blött året runt. Även under torra sommardagar så är där fuktigt i marken. Det var tur att vi  så tidigt upptäckte att det partiet av tomten var alldeles för blött för den gräsmatta vi först tänkte anlägga där. I stället blev det ett par surjordspartier där både trillium, cypripedium och nedanstående Caltha Palustris  var. barthei stortrivs.

Fortfarande blommar mina förfäders tulpan, av en del kallad gotlandstulpan. Lägg märke till den röda randen på kronbladen, den randen har börjat som en liten, liten röd prick överst på kronbladet men det röda sprider sig sakta nedåt. Jag skall försöka komma ihåg att ta en bild när den blir ännu rödare. Jag har den här tulpanen på några ställen i rabatterna men planterade också en lök eller två i roskvarteret där dom verkar trivas bäst, i dag räknade jag till 12 blommande lökar mellan rosbuskarna. Har jag tur så kanske dom förökar sig så mycket så jag näns plocka in en bukett till mors dag liksom vi gjorde i mitt barndomshem.

Azalea ‘Canons Double’ en halvfylld azalea som är orange i knopp men blomman öppnar sig sedan i ljusgult. En vacker azalea som dessutom doftar gott.

Jag har aldrig sett vår kaprifol så fylld av blommor som i år, doften är bedövande och fyller hela trädgården. Undrar om det beror på all hönsgödsel vi grävde ner i den rabatten i höstas? Gödslingen var ett försök att avskräcka sorken från att äta upp rotknölarna på våra irisplantor och det verkar att ha lyckats, vi har i år inte sett några tecken på sorkangrepp i den stora rabatten.  Förra våren var det på vissa ställen bara skalen av rotknölarna som fanns kvar.

Den låga floxen, phlox subulata ‘Mikado’ ligger inte efter kaprifolen i blomsterrikedom. Ändå växer den i en ‘skamfläck’ med fullt av ogräs, en skamfläck som vi knappast hinner åtgärda den här sommaren.

Jag avslutar med en bild på en annan överlevare,  Rhododendronen ‘Simona’ som visar så här vackra blommor fast hon står i en alldeles för trång kruka. Efter förra vintern räknade vi först ut henne helt men eftersom hon så småningom visade lite grönt på en del av grenarna så åkte hon inte direkt på komposten. Dom här vackra blommorna räddar henne, hon skall få komma ur sin kruka och få en plats värdig en skönhet.

Nu God Natt och ta väl hand om Er därute.

En solig vårdag….

 

 

…blommar den vackra Callianthemum anemonoides, Anemonskönblomster. Den tar lång tid på sig innan knopparna slår ut..

redan den nionde januari så var den kommen så här långt.  I februari och mars så har skaften blivit lite längre, så mycket mer hände inte förrän den slog ut i första halvan av april.

En solig vårdag blommar fortfarande julrosorna, vi har ganska många ruggar, dom flesta korsningar där Helleborus orientale är inblandade.  Många kommer från spontana frösådder av vilka jag brukar kruka upp en del.  Som synes så kan en del av dom bli riktigt lyckade.

En solig vårdag så inspekterar vi det utvidgade av suljordspartiet som vi planterade i höstas. Först och främst så blev det plats för en hel del Trillium (treblad) av vilka vi nu har ca 20 olika varianter.  Men det blev också plats till sådana har små raringar, Anemonella thalictroides ‘Dark Pink’ som vi köpte av Pitcairn Alpines under STA:s lökhelg i höstas.

Svalörten ovan , Ranunculus ficaria ‘Brazen Hussy’, är jag glad för, den står planterad i styv lera, och då menar jag verkligen styv, och den sprider sig inte alls, det enda som händer är att plantan blir aningen större för varje år.

En solig vårdag som den här minns jag barndomens beteshage som var täckt  av gul svalört, humlorna surrade,  fåglarna sjöng och det var så vackert så man nästan tappade andan.   Och jag måste nog erkänna att jag inte skulle ha något emot ett solgult svalörtsfält i grannskapet dock jag vill inte ha in den i trädgården eftersom den vanliga svalörten kan bli ett riktigt besvärligt ogräs.

 

 

En solig vårdag så hittade jag den här lilla blåsippsplantan på vår kulle.  Jag hade inte planterat den  så det måste vara en lite myra som släpat dit fröet från det planterade blåsippsbeståndet. Myran hade fått jobba på bra för sträckan är minst tio meter.

För mig som är född vid kanten av en av Gotlands blåsippstätaste platser, nämligen Linde-klinten,  så väckte denna  enda blåsippsplanta massor av minnen till liv. Minnet av vårarnas  första fynd av blommande blåsippor som blev till en lite bukett till mamma men också minnet av när lekkamraten och jag plockade blåsippor bakom tant Gerdas vedbod och sedan gjorde ett försök att  sälja blåsippsbuketten till henne. Det gick naturligtvis inte eftersom hon genom sitt köksfönster sett när vi plockade buketten. I stället fick vi en lång föreläsning om att blåsippor var vackrast där dom stod och absolut inte skulle plockas, åtminstone inte på hennes tomt.

Jag minns också doften av tallbacke och tjära hos tant Gerda som bodde på klintkanten.  Jag minns promenaderna på klinten med min pappa som visade mig dom vackra lavarna under klipputsprången och som också berättade om den kalk- och tjärbränning som tidigare hade ägt rum däruppe.

Just i dag minns jag också promenaderna på klinten med Thomas, vår vän, som just denna soliga vårdag vigs till den eviga vilan.  Du är saknad Thomas!  Också sorgklockan nedan nickar dig farväl.

Och slutligen:  Var rädda om Er och om varandra!

När solen lyser så händer det saker….

Visst känns det konstigt att våririsen börjat blomma den 6:e mars? Så här dags förra året hade vi flera decimeter snö och vi hade ingen aning om att vatten- o åkersork i skydd av snötäcket njöt av irisens rötter, tulpanlökar och magnoliornas bark. Under samma tid år blommar det för fullt i trädgården,  i stället för den drygt fyra månader långa vintern 2013/2014 så har vi i år enligt SMHI haft vinter i drygt en månad. Det kommer säkert några bakslag, det är bara att hoppas på att dom inte blir alltför många.  Och vilken skillnad det gör för trädgården.  Det ser t om ut som om vi klarat oss från sorkskador i år, det kanske inte bara beror på den milda vintern, det hjälpte nog också att vi  i den mest sorkutsatta slänten klippte ner alla perenner redan i höstas. Vidare så rev vi upp alla sorkgångarna, vilket bl a innebar uppgrävning av mängder av irisrötter, fyllde gångarna först med hönsgödsel och sedan med jord och återplanterade växterna. Hitintills syns i alla fall inga hål och spår av uppgrävda växter, träden står fortfarande stadigt, förra året hade vi flera träd som helt enkelt ramlade omkull eftersom dom inte hade några rötter kvar, allt var avgnagt och uppätet. Och trädgårdsirisarna kommer att vara mörkgröna, om dom också kommer att blomma återstår att se.

Under den senaste veckan så känns det som om det inte har hänt så mycket nytt i trädgården men i går lyste solen och genast så vaknade växterna till liv. Det första jag såg var att våririsen ovan öppnat sig, namnlappen var borta och namnet kom jag inte ihåg så jag letade på webben.  Och fann namnet, Iris reticulata ‘Gordon’ på min egen blogg och under en bild som jag tog för två år sedan! Nog är minnet kort alltid. Hur som helst så är jag glad att ‘Gordon’ fortfarande finns kvar i trädgården och t om tycks trivas i den torra. leriga rabatten där den bor.

I solskenet så hade också vårtidlösorna öppnat sig, här ovan en av varianterna av  Colchicum serpentinum,  titta så vacker hon är med dom randiga kronbladen och färgglada pistillerna.

Även colchicum atticum hade öppnat sig mot solen och även här är pistillerna väldigt färgglada men jag är också förtjust i dom vackert formade bladen.

r

Ett par nya tidlösor hade också dykt upp i rabatterna.   Colchicum szovotsii från Göteborgs botaniska trädgård 2012 .

Colchicum munzurense köpte vi av Janis Ruksans på löklördagen i Uppsala och planterades i höstas i det nyaste surjordspartiet.

Nu blommar snödropparna för fullt, tyvärr är den fyllda snödroppen inte lätt att fotografera så den kommer till sin rätt. Just den här plantan kommer ursprungligen från en känd trädgård på Kinnekulle och efter några år på Gotland så fick den flytta med till Trosa. Det är den snödroppe som verkar trivas bäst hos oss till skillnad mot den snödroppe som trivdes bäst i Visby, Galanthus elwesii,  i Trosa står den sistnämnda mest och stampar.

SMHI lovar temperaturer på över 10 grader i Trosa i helgen så nu önskar jag alla en skön vårhelg i trädgården.

Första vårblommorna

När jag för en knapp vecka sedan kom hem efter nästan två veckors besök i Krakow så hade våren kommit till trädgården. Jag hade fått rapport om knoppande vårblommor från maken så jag var verkligen nyfiken. Det första jag gjorde när jag klivit ut ur bilen var således att sträcka in handen innanför ytterdörren och fatta tag i en ficklampa och så blev det vårens första trädgårdsrunda i mörkret.

Vid höstens lökhelg  i Uppsala så hade vi köpt några knölar av olika vårblommande tidlösor ( Colchicum) och jag var naturligtvis väldigt nyfiken på om dom klarat den blöta vintern. Eftersom dom inte tål sommarfukt så hade vi planterat dom i vår sandbädd på framsidan av huset. Och visst blommade dom, dom lyste så vackert i ficklampans sken. Colchicum serpentinum ovan kommer från Botaniska trädgården i Göteborg, väldigt liten och spröd och den tyckte nog inte om minusgraderna vi hade häromnatten för nu ligger den ner på marken. Dock verkar det s0m om det kommer ytterligare en blomma, åtminstone är det en rosa prick som lyser nederst i bladrosetten.

Även på ovanstående bild är det en Coclhicum serpentinum. Den blomman är mycket kraftigare och robustare än sin namne. Tydligen är C serpentinum mycket variabel. Tyvärr har vi ingen lökrabatt under tak så nu måste  vi komma ihåg att täcka med en glasskiva till sommaren för vi vill gärna ha kvar dom här tidiga tidlösorna i trädgården.

Nästan ännu gladare blev jag när jag tittade på norrsidan av samma sandrabatt, där stod Colchicum bulbocodicum med nästan utslagna knoppar. Vi har haft svårt att behålla dessa tidlösor i trädgården någon längre tid, oftast har dom försvunnit efter några år. Men nu fick jag hopp, dom inte bara blommade, dom hade förökat sig. Som ni kan se på löken på bilden så kommer i år flera blommor från den lök vi planterade hösten 2012.  På några kvadratdecimeter stort område runtomkring finns flera bladrosetter med blomknoppar. Kanske har vi äntligen lyckats hitta rätt plats där den trivs. Det är bara att hålla tummarna.

Vandringen fortsatte till det nyanlagda sandpartiet vid lilla dammen. Där på norrsidan av en sten blommade ännu en tidlösa,  Colchicum atticum,  även den från Göteborgs botaniska trädgård och inköpt på lökhelgen i Uppsala hösten 2013.

Inte förrän jag var ute och fotograferade i måndags morse så upptäckte jag att Crocus korolkowii blommade för fullt i slänten upp mot kullen. En gulbrun glädjefanfar, nu väntar den bara på solen så den kan slå ut.  Solen har lyst med sin frånvaro hela veckan och enligt SMHI så får vi ännu vänta några dagar på den. Den tidiga, kalla och mulna våren har  sina fördelar, blommorna står lite längre och blommar  inte  över så fort som när våren är sen och därmed varmare.

Naturligtvis måste jag även titta till dom tidigaste nunneörterna, Corydalis solida-hybriderna.  Och visst är dom bra på gång. Några dagar med sol och lite varmare väder så blommar dom.  Det här är knopparna till Corydalis solida ‘Beth Evans’,  dom står tätt, tätt och skulle nog må bra av att delas.

Vid en lite närmare titt så ser man hur blomknopparna sakta och försiktigt reser sig ur sitt omslutande hölje, visst är naturen underbar!  

Vi är ju väldigt förtjusta i trillium-släktet och trots sin anspråkslöshet är det nog den tidiga Trillium nivale som är mest efterlängtad. Den blir inte så många centimeter hög men den bär bud om vårens ankomst. Dom här sista, långa vintrarna har den varit först med att tala om vårens ankomst och har verkligen givit skäl för det svenska namnet snötrillium där den kommit upp ur jorden alldeles i kanten av den borttinande snön.

Vinterbilder

Nu närmar vi oss slutet på januari och hittills så har vi haft en vit vinter, den första snön föll innan Lucia och sedan har vi inte haft barmark mer än på en liten fläck under vår stora björk. Kullen är det enda stället där vi får ner lite sol på tomten  under perioden december t om halva januari. I dag lyste solen, det var vindstilla, massor av rimfrost på träd och buskar och endast ett par minusgrader. Första perfekta vinterdagen i år. Skönt!

Vid fågelbordet var det full fart, här gäller det att ta för sig. Just nu är det solroskärnor i foderautomaten i stället för solrosfrö, självklart mycket dyrare per kilo men vi slipper berget av solrosskal under fågelbordet, dessutom så sprättar inte  fåglarna ner massor av frön på marken. Förutom solroskärnorna så har dom en matplats med jordnötter och en med talgbollar.

I hagen utanför fönstret går det fyra islandshästar, när bilden togs var dom upptagna med att äta men ibland sätter dom fart i en vild galopp i snön, dom verkar verkligen att trivas i vintervädret.

Fröställningarna har fått mössor. Jag älskar när rimfrosten glittrar i trädgården, jag vet inte om det är för att vi bor så nära vattnet som gör att vi får tjocka lager av rimfrost, bara en knapp mil inåt landet såg det inte alls likadant ut.

Gräsvippor med rimfrost och solglitter .

I uterummet står en back med smågodis, hittills har dom klarat sig bra. Nya sandbädden står redo  att ta emot dom när våren kommer.

Jag har haft några julkaktusar som hade vänligheten att slå ut sina blommor lagom till jul så nu är den fägringen över. En enda har väntat med blomningen tills nu. Något att vila ögonen på i väntan på våren.

Ännu har jag inte sått några fröer, men dom ligger och väntar så snart så….

Ta det lugnt i vinterväglaget, själv flyr jag söderöver några dagar,  Bosse och Mozart får hålla ställningarn här hemma.

Morgon

Jag älskar dom tidiga morgnarna när solens första strålar når trädtopparna och dom sista husen i byn. Eftersom vårt hus ligger i en dalgång med hög skog runtomkring så tar det ännu en timme innan solen hittar ner i vår trädgård.

Solen försvinner igen bakom trädtopparna men ändå badar hela trädgården i ett gult ljus som förstärker alla gula och röda höstfärger i trädgården vilket ger  en nästan trolsk stämning.

Några minuter senare har det ljusnat lite till men ännu kvarstår färgernas magi. Medan vi varit borta i helgen så har  björken i bakgrunden börjat tappa sina blad.

Enkianthus campanulatus, klockbuske

 Sorbus cashmiriana, kashmirrön

Klockbusken, den översta av dom två bilderna ovan, har antagit en svårbeskrivbar lysande färg, både rosa och orange på samma gång, och tävlar nu med kashmirrönnen om vem som har den mest anslående färgprakten.

 

Den vita ljungen och gruppen av vit tidlösa lugnar dock ner färgprakten en aning liksom den vita höstanemonen.

Nu är dagen här och solen står högt på en blå himmel vilket är lite ovanligt denna mulna och regniga höst och nysrotens teatraliska fröställningar uppe på vallen syns lång väg.

Ha det bra därute!

September

I normala fall älskar jag september för dess höga, klara luft. I år har det mestadels varit mörkt och regnigt och dagarna med den höga, klara luften har inte synts av.  Det gäller att passa på och njuta av dom vackra höstfärgerna de få korta stunder solen bryter genom molntäcket, snart är den första frostnatten här och löven faller till marken.

Det ser ut som om hästarna instämmer i mina tankegångar,  dom står blick stilla och njuter av solens strålar. En stund efter  det att jag tog fotot så regnade det igen och hästarna tog sin tillflykt till den stora tallen som står i kanten på beteshagen.

Vi har fortfarande bara haft lite frost på gräsmattan,  så det är fortfarande mycket som blommar i trädgården, bland annat några sorters höstanemoner och oktoberstormhatten som står så blå och ståtlig i rabatten.

Oktoberstormhatt, Aconitum carmichaelii

Fortfarande blommar också dom marktäckande Meillandrosorna. Riktiga långblommare som fortfarande är fräscha.

En  fylld variant av Pärlhyacint

Jag är tvungen att ta det försiktigt med trädgårdsarbetet just nu men i dag har jag varit ute i trädgården en stund och planterat ett hundratal tulpanlökar, fyra olika sorter, som jag köpte på Höstmarknaden i Bergianska trädgården.  Jag planterade först tulpanerna, fyllde på med ett lager med jord och gödning och sedan planterade jag en fylld variant av pärlhyacinten Muscari plumosum ovanpå, pärlhyacinten inköpt för många år sedan på ÖB i Visby. Hur samplanteringen fungerar i praktiken får vi se i vår.

Bosse har flyttat ut vårt elstängsel en bit från häcken på framsidan, eltrådarna bränner fula, bruna märken på bladen så häcken har blivit  randig, originellt men fult. Han har också grävt ett dike i den öppning i häcken där det en gång i tiden var meningen att det skulle sitta en grind. Vi kom underfund med att det inte behövs någon grind där, vi måste ju ändå ha en öppning  från garageuppfarten, så  där kompletterar vi nu i stället häcken med några sparade avenboksplantor. Han klippte också häcken för andra gången i år så nu ser det mycket prydligare ut än på bilden ovan.

Jag avslutar med en bild av en av alla nakna jungfrur som just nu står i knopp i trädgården. Dom trivs inte riktigt när det inte är sol utan bara regn, vi får hoppas att solen visar sig lite mer den här veckan så dom kan slå ut sina vackra blommor. Inte bara vi trädgårdsägare utan också golfspelarna i trakten längtar efter sol och uppehållsväder. Golfbanan en km härifrån har i likhet med vår trädgård fått många nya vattenhinder dom senaste veckorna och vissa dagar t om varit tvungna att stänga banan.

När kommer Brittsommaren? Inte skall vi väl gå miste om den också.